Bild: Malin Arnesson

Jubilerande fruar sjunger om medelklassen

2011-01-21 | Torun Börtz padlock

KULTUR

I tio år har den nordiska teatergruppen Subfrau synliggjort maktstukturer och ifrågasatt könsidentiteter. Idag, fredag, är det premiär för jubileumsföreställningen.

Subtales – arior från medelklassen har premiär på Intiman i Malmö ikväll, 21 januari. Efter ett tiotal föreställningar i Malmö blir det turné till Stockholm och Göteborg, innan det är dags för Finland, Island, Färöarna, Grönland och Danmark. Ännu är inga föreställningar inbokade i Norge.

– Min feminism fungerar bäst när jag är singel – och det är jag inte nu.

Det är lätt att dra på munnen åt en hel del av de träffsäkra replikerna i jubileumsförställningen Subtales – arior från medelklassen. Andra pendlar mellan hopp och uppgivenhet, bitterhet och ilska

Feministiska teatergruppen Subfrau firar tio år genom att iscensätta en operainspirerad växelsång över vardagens villkor. Högt och lågt behandlas med samma allvar - allt från finska vinterkriget och åsidosatta pappor till strumpsortering samsas i den stora dubbelsängen på Intimans scen på Malmö stadsteater, som är Subfraus samarbetspartner i den här uppsättningen.

Det har gått tio år sedan en grupp studenter på teaterhögskolan i Helsingfors bestämde sig för att göra något konstruktivt av sin frustration över situationen inom teatervärlden.

– Vi flickor var tvugna att strida om rollerna och alternera flera på samma roll medan pojkarna alltid fick egna roller, minns Sofia Törnqvist, en av medlemmarna.

Efter en workshop om dragkings med den amerikanska skådespelaren Diane Torr, där de fick möjlighet att på ett ytterst konkret sätt ifrågasätta våra könsidentiteter, fick de kraft att reagera. Subfrau var född.

Parallellt med skådespelerkarriärerna i respektive hemland har medlemmarna under årens lopp sammanstrålat för gemensamma projekt. I Subfrau har de kunnat tänja på sina egna gränser och ge sig ut på okänd mark.

– Subfrau har varit en frizon och lekplats, konstaterar Sofia Törnqvist.

Under åren som gått har de också upplevt att teatermiljön förändrats. Förutsättningarna har förändrats, teatrarna tänker inte lika könsstereotypt längre. De har själva flera konkreta exempel. Maria Palsdottir från Island har till exempel spelat man i en barnpjäs, precis som Sofia Törnqvist.

– Det finns ett helt annat tänk idag. Jag har själv blivit erbjuden mansroller och tagit med mig kvinnliga uttryck i rollen som man, säger hon och tror att Subfraus arbete till viss del bidragit till utvecklingen.

Samtidigt drömmer de om en ännu större vidsythet på scenen. Där det inte spelar någon roll om man är man eller kvinna, smal eller tjock, ljus eller mörk.

– Varför inte lotta ut rollerna? föreslår Sofia Törnqvist.

De märker också ett ökat intresse för föreställningar som deras egna

– Teatrarna vill vara politiska nu. Man vill inte bara spela de stora, snygga pjäserna längre, konstaterar Maria Palsdottir.

Debuterande regissören Ellen Nyman håller med.

– Jag är både skådespelare och bildkonstnär och har gjort mycket aktivistisk konst. Men det har hittills alltid handlat om aktivistiska projekt inom bildkonsten, scenkonsten har inte vetat hur man ska handskas med det.

Jämställdhet är inte heller något som Subfrau bara gestaltar på scen. Deras arbete får också anpassa sig efter deras livsvillkor.

– När vi började var det bara en av oss som hade barn. Nu har vi totalt 13 stycken, konstaterar Sofia Törnkvist.

Familjeliv är ofta svårt att kombinera med skådespelaryrket, och särskilt inte med en turné genom flera länder, som blir fallet efter premiären i Malmö. Därför har man också anpassat föreställningen så att alla som vill ska kunna delta. Tre skådespelare alternerar på en roll, två finns med på video och en har bidragit med mycket textmaterial.

Om det blir ett nytt jubileum om tio år?

– Det är egentligen otroligt att vi hållit på så här länge, konstaterar Maria Palsdottir, nästan förvånat.

– Och vi vill inte sluta, vi tänker fortsätta att hålla ihop på något sätt.