Rysk hbt-rörelse besöker RFSL 

2011-01-14 | Suzanne Vikström padlock

INRIKES

Våld och trakasserier och avsaknad av kvinno- och feministrörelser är verklighet för hbt-personer i Ryssland. Detta diskuterades på RFSL-huset i Stockholm under onsdagen.

Fem representanter från Russian LGBT Network är i Sverige på studiebesök tack vare ett treårigt projekt anordnat av Civil Rights Defenders och ILGA Europa. Seminariet med efterföljande soppmingel anordnades av RFSL och Civil Rights Defenders.

RFSL: s ordförande Ulrika Westerlund hälsade välkomna och passade på att nämna att RFSL valts till värdar för ILGA: s världskonferens 2012. Ett tjugotal personer lyssnade koncentrerat på översättaren Boris Bolanetkii och flikade då och då in med frågor.

En fråga rörde hur organisationen tagits emot i samhället och av myndigheter. Igor Kochetkov förklarade att politikerna tystar ner och att de lokala myndigheterna är rädda för dem.

– Det går inte att prata om lika rättigheter där tolerans inte finns.

Russian LGBT Network erbjuder hbt-personer, och andra som behöver, skydd mot våld och trakasserier eftersom det inte finns något skydd alls för kränkningar av mänskliga rättigheter. De har ordnat gratislinjen ”Russian Hotline”.

Maria Sabunaeva, styrelseledamot och koordinator för den psykologiska hjälpen berättade om mycket rädsla och diskriminering.

– Folk vet inte att de är diskriminerade. De säger: ”Jag har inga problem eftersom jag inte berättar för någon”. Först när jag säger åt dem att de är diskriminerade förstår de lite, men för dem är mänskliga rättigheter ”Något som har med Amerika att göra”.

Inte så konstigt kanske förklarar hon eftersom det inte var så länge sedan som att vara hbt var lika med fängelse eller sjukhus. Homosexualitet avkriminaliserades 1993 och först 1999 togs sjukdomsstämpeln bort.

– Att ändra mentaliteten tar tid, sa Maria Sabunaeva och tillade att attityden fortfarande är att det är en perversion och därför inte är en mänsklig rättighet.

På frågan om det finns några kvinno- eller feministrörelser skakade Maria Sabunaeva missmodigt på huvudet.

– Det finns nästan inga kvinnogrupper. Jag vet två aktiva i Moskva. Vi försöker hela tiden framhålla genus och feminism i vårt arbete, men det är svårt. Hos oss verkar det bli så att den feministiska rörelsen sakta växer ur hbt-rörelsen och inte tvärtom som det är i många andra länder.

Igor Kochetkov svarade på frågan om vad vi i väst kan göra.

– Oss är det ingen som lyssnar på, men med representanter från andra länder kan de inte vägra som de gör med oss. Ekonomisk hjälp är också väldigt viktigt.

Deras viktigaste jobb nu är att få rörelsen mer öppen och att lägga fokus på kampanjer och att organisera sig med andra hbt- och MR-rörelser.

– Tills för ett par år sedan var vi ickeexisterande.