Födelsedagskalas med jämn könsbalans

2011-01-14 | Katarina Andersson padlock

KULTUR

Med anledning av konstens mer eller mindre officiella födelsedag, 17 januari, ställer Sveriges Radio lördagen den 15 till med kalas tillsammans med Södra teatern. På stora scenen och Kägelbanan framförs musik av elektronisk och experimentell art med visuella inslag.

FAKTA:

Det var den amerikanske fluxus-konstnären Robert Filliou som på 60-talet utnämnde den 17 januari till Konstens födelsedag och Sveriges Radio och EBU, European Broadcasting Union, firar den nu för sjunde året i rad. På lördag går kalaset av stapeln på Södra teatern och Kägelbanan med musik, performance, videokonst och dj:s. Medverkar gör bland andra Midaircondo, Lustmord, Action Biker, Aavikko och Kutterfugel. Fri entré. Sveriges radio P2 sänder även mellan 21 och 24. Dessutom sänder man den 17:e från det europeiska firandet, från bland annat Prag, Paris och Moskva.

Åtta kvinnliga och sex manliga akter (dj:n inräknad) är inbokade till årets Art´s Birthday, plus Ström där tre män och två kvinnor och ingår. Räknat i individer blir det tolv kvinnor och elva män. 2010 var fördelningen 50/50 medan 2009 hade något fler manliga artister på programmet.

Se hela programmet

Av de medverkande artisterna är mer än hälften kvinnor, vilket arrangören har tagit fasta på i sin marknadsföring. Enligt producenten Erik Mikael Karlsson, som varit med sedan starten 2005, har arrangemanget alltid varit bra på att ha en jämn könsfördelning.

– I första hand av den anledningen att verkligheten ser ut så, det är många kvinnor som idag arbetar inom ljudkonst och elektronisk musik jämfört med på 80- och 90-talen, och vi har haft som mål att avspegla hur det ser ut i musiklivet.

Att det blivit fokus på just elektronisk musik har att göra med att Erik Mikael Karlsson 2004 satt som Sveriges Radios representant i Europeiska radiounionens Ars Acustica-grupp (EBU:s grupp för elektronisk musik och ljudkonst). De började diskutera hur man kunde uppmärksamma Art´s Birthday genom en europeisk samsändning och det första firandet i Stockholm gick av stapeln året därpå på Konstfack.

– Vi i gruppen som drog igång det var producenter som arbetade inom de genrerna, alltså någon form av ny, experimentell musik, men det hade kunnat vara vad som helst.

Förekommer några andra konstformer?

– Många av de artister som medverkar på lördag jobbar tvärdisciplinärt och rör sig friktionsfritt mellan ljud och bild, till exempel Charlotte Engelkes, Vicki Bennet och den danska duon Vinyl Terror & Horror som gränsar till performance. Kvällen kommer att spänna från det performanceartade till det klubbiga.

Dj Christian Pallin avslutar kvällen på Kägelbanan.

Kunde ni inte hittat en kvinnlig dj också?

– Men det har vi, de ingår i akterna, till exempel Knivflickan och Miss Cmy i Ström-kollektivet samt The Bird Who Fell To Earth, även om de två senare huvudsakligen spelar sin egen musik. Pallin är mer utanför programmet, han han spelar efter artisterna i caféet och mellan akterna.

Eftersom det är fritt inträde gäller det att både vara i tid och välja sin lokal, eftersom det saknas förbindelse mellan de två scenerna. Annars tror Erik Mikael Karlsson att det kommer att bli en väldigt bra kväll som visar på bredden i elektronisk musik och ljudkonst.

– När kvinnor började komma fram och göra den här typen av musik sa folk att det var ett ”kvinnligt sound” vilket jag alltid motsatte mig, det finns inget kvinnligt sound, kvinnor gör lika olika slags musik som män, och det tror jag man kommer se under kvällen. Att tala om hur kvinnors och mäns musik låter känns helt förlegat.

Charlotte Engelkes har gjort sig känd bland annat för sina tolkningar av Wagners hjältinnor i Miss Very Wagner. På lördag framför hon en variation sin föreställning Holiday On Ice som utgår från Franz Schuberts sångcykler.

– Det är min egen version av en Winterreise, jag har omarbetat musiken och byggt in flera historier, mer likt en teaterföreställning, säger hon.

Charlotte Engelkes framträdande på lördag är jämförelsevis traditionellt rent musikaliskt, även om omarbetningen kan sägas utgöra ett slags collage. Däremot har hon jobbat mer experimentellt, med elektroakustisk musik och hemmabyggda instrument, tillsammans med Leif Elggren i föreställningen Concert for a lost queen häromåret.

Upplever du att det är fler kvinnor som ägnar sig åt den här typen av musik?

– Ja, det tror jag verkligen att det är. Internationellt är det nog fortfarande ganska stor överrepresentation av män, men i Sverige verkar det absolut ha hänt något sista åren. Mina egna föreställningar har ju alltid varit ett slags ställningstagande, att jag tar mig an de här gubbarna – Wagner och Strindberg till exempel, som är väldigt ”male” – och gör det på mitt eget sätt, en rå version ur en kvinnas perspektiv. Jag har alltid gillat när olika världar möts och när en person är gudomligt stark och samtidigt oerhört sårbar.