Feminism och stat

2011-08-12 | Edda Manga padlock

FEMINISM OCH STAT

Feministisk forskning ger anledning att reflektera över feminismens förhållande till staten och ”statsfeminismen”. Hur kommer det sig att till exempel att könssegregeringen på arbetsmarknaden är som starkast i ett av de länder där kvinnor njuter av flest sociala rättigheter? Välkommen till en ny serie som ska utforska staten som politisk arena för feminism.

Feministisk forskning om statens inverkan på könsordningen har blivit ett livligt forskningsområde under det senaste decenniet. I denna forskning har Sverige intagit en speciell plats som ett land där staten bedrivit både en jämlikhets- och jämställdhetspolitik som påstås svara på feministiska analyser av sociala problem och forskningen har utgått från bilden av Sverige som ett av världens mest jämställda länder.

En del av resultaten har kommit att problematisera denna bild. Exempelvis har den generösa föräldraförsäkringen funnits både underlätta kvinnors förvärvsarbete och exkludera dem från befattningar där ”den humankapitala investeringen är intensiv” eller med andra ord där individer inte är utbytbara. Detta leder till det paradoxala resultatet att de länder där kvinnor som grupp är mest skyddade av lagstiftningen och där de njuter av flest sociala rättigheter också är ett av de länder där könssegregeringen på arbetsmarknaden är som starkast.

Vidare har forskningen visat att koncentrationen av kvinnlig arbetskraft i den offentliga sektorn har underlättat upprätthållandet av låga kvinnolöner genom att feminisera vissa yrken och hålla nere kvinnors närvaro i bättre betalda manligt dominerade positioner. Det har dessutom hävdats att statens övertagande av familjefunktioner har cementerat snarare än utmanat en könad arbetsdelning i hemmen.

Det är möjligt att dessa forskningsresultat påverkas av den dominerande marknadsliberala ideologin. Den svenska välfärdsstatens effekter på kvinnors villkor måste även analyseras från ett klassperspektiv. Välfärdsstatens politik minskar kvinnors fattigdom på de lägre nivåerna av klasstrukturen även om den bidrar till att skapa ett glastak för kvinnor på de högre nivåerna. I mer marknadsliberala regimer händer motsatsen: avsaknaden av regleringar som skyddar kvinnor eller svaga parter på arbetsmarknaden gör att framgångsrika och högutbildade kvinnor har lättare att ta sig fram, men på bekostnad av en större grupp mindre framgångsrika och lågutbildade kvinnor. Klasskillnader ökar lönegapet mellan kvinnor och män totalt sett, även om klassutjämnande politik ökar skillnaderna och karriärmöjligheterna inom klasserna.

Detta innebär att staten svårligen kan föra en otvetydigt feministisk eller kvinnovänlig politik eftersom dess åtgärder har olika konsekvenser för kvinnor av olika samhällsklasser.

Under de senaste decennierna har många västerländska stater med stöd av en viss feministisk fåra och av mer konservativa grupperingar introducerat eller förstärkt ett antal lagstiftningar vars objekt påstås vara grunden för kvinnoförtryck i samhället: våldtäkt, pornografi, prostitution, trafficking, våld mot kvinnor, tvångsäktenskap, slöjbärande. Forskningen noterar att detta utgör en historisk kursändring i den feministiska rörelsen från fokus på distributiv rättvisa till symboliska markeringar och rättvisa genom fängelse och straff. En del forskare ser i detta ett uttryck för biopolitisk makt som har formen av att skydda befolkningen och osynliggör politiska konflikter genom att omvandla dem till administrativa/medicinska operationer: rensa befolkningen från avvikelser, undanröja smittor, avlägsna svulster i samhällskroppen. Andra analyserar dessa åtgärder utifrån begreppet ”symbolpolitik” dvs. en politik där symbolisk handling ersätter resurstilldelning och där symboliska vinster ersätter materiella effekter.

Feministisk forskning ger oss kort sagt goda anledningar att reflektera över feminismens förhållande till staten och ”statsfeminismen”. Har den patriarkala staten verkligen blivit feministisk? Är statens sätt att utforma ”jämställdhetspolitik” och ”kvinnovänliga” lagstiftningar problematiska från ett feministiskt perspektiv? Hjälper statens övertagande av familjefunktioner kvinnors frigörelse eller reproducerar detta i själva verket en hierarkisk könsordning i offentlig regi? Vad fyller uppfattningen av Sverige som ett av världens mest jämställda länder för funktion utifrån statens perspektiv? Vad innebär staten som politisk arena för hur feministisk politik utformas?

Feministiskt Perspektiv inbjuder härmed till en bred och fördjupad diskussion om dessa frågor. Sänd era bidrag till feminism@feministisktperspektiv.se