Duckula, favorit som står sig

2011-07-15 | Helena Brors padlock

KULTUR

Helena Brors ser om barndomens favoritserie och finner att den klarar en genusgranskning. Inte minst för att vampyrgenrens kvinnooffer saknas.

Jag dricker kalciumberikad rismjölk till tonerna av Bauhaus. Icke-djurtestat läppstift fläckar mitt glas blodrött. Vad är det då som har danat mig till en gotisk herbivor?

En av många tänkbara barndomsinfluenser är den engelska tecknade TV-serien”Greve Duckula”, som visades i TV3:s ”Barntrean” 1988-1993. Titelpersonen är en andromorfisk anka som har varit utövande vampyr i århundraden.

Greven har granulerats vid ett flertal tillfällen, men har alltid återuppstått medelst en ritual som utförs en gång per sekel av hans lojala tjänare. Varje uppståndelse har frambringat en inkarnation utan minnen från tidigare liv.

Sålunda utgör Greve Duckula en hel dynasti. Emellertid råkade vampyrankans nanny använda ketchup i stället för flädermusblod vid den senaste vitaliseringsriten. Följaktligen är den aktuelle greven vegetarian.

Lilla formbara jag älskade serien om den broccolimumsande Duckula, hans betjänt, gamen Igor och barnjungfrun, hönan Nanny som, till min förvirring, kallades ”Farmor” i den svenska översättningen.

Och vilken behållning har mitt vuxna jag av ”Greve Duckula”, eller snarare ”Count Duckula”, då min DVD-box är på originalspråket? Ansenlig behållning, för nu uppfattar jag alla de filmreferenser som tidigare gick mig helt över huvudet.

Den berättarröst som inleder och avslutar varje avsnitt är en tydlig parodi på Vincent Price. Vampyrgrevens förmåga att reinkarneras med hjälp av blod alluderar på Hammer Films Draculafilmer.

Liksom i desamma framställs Transsylvanien som en egen stat i ett diffust Centraleuropa. När slottet Duckula teleporterar jorden runt på äventyr träffar även dess invånare karikatyrer av Universal Pictures skräckfigurer, Frankensteins monster, fantomen på operan, varulvar och Peter Lorre.

Det som mest skiljer ”Count Duckula” från de klassiska skräckfilmerna (Bortsett från att det är tecknat och figurerna är andromorfiska fjäderfän) är monstrets avsaknad av kvinnliga offer att förfära, tortera och, på ett eller annat sätt, inmundiga.

De bönder som lever i skräck nedanför slottet är alla män. Den enda kvinnan bland de fasta rollfigurerna är Nanny. Hennes huvudsyfte är att skapa komik med sin massiva kroppshydda, klumpighet och enfald. En rätt könsneutral raison d'être.

Inalles står sig ”Greve/Count Duckula” som mysrysare. Det kan jag, liksom titelpersonen, skåla i tomatjuice på.