Södermalms hemtjänst ska bli mer jämställd

2010-11-05 | Ida Ali padlock

EKONOMI

Södermalms hemtjänst AB utbildar för första gången personal i jämställdhetsarbete. Syftet är att införa ett jämställt perspektiv i arbetet för att på så sätt erbjuda vård där individperspektiv går före kön.

För att kunna leverera en likvärdig, jämställd och ickediskriminerande vård har Södermalms hemtjänst AB sedan i mars utbildat sammanlagt 150 anställda. Jämställdhetsutbildningen har handlat om att se över styrdokument, verksamhetsplaner och de rutiner som hemtjänsten själva råder över. Men framför allt har den bestått i att utbilda personalen för att medvetandegöra vad det finns för normer och föreställningar kring kön och genus. Detta sker genom strategiska ledningsfrågor och via kunskaps- och erfarenhetsutbyte med brukare och deras anhöriga.

– Tyvärr är det så att vi generellt sett ställer högre krav på kvinnor än på män. Det gäller såväl vårdtagare som anhöriga, säger Lillemor Wiklund, verksamhetschef för Södermalms hemtjänst AB.

Ett vanligt dilemma är att både manliga och kvinnliga brukare kräver mer av personal med kvinnligt kön.

På frågan om vad det är som brister svarar hon:

– Det råder kunskapsbrist på grund av att gamla traditioner, attityder och värderingar lever kvar.

Jeanette Kronvall arbetar som undersköterska och samordnare inom Tanto/Högalids hemtjänst. Hon är väldigt nöjd med utbildningen och anser att det är svårt men jätteviktigt att införa ett jämställdhetsperspektiv inom hemtjänsten.

– Ofta uppstår det problem i samband med dusch och städning. Kvinnor vill bli duschade av kvinnlig personal och mest ha männen som sällskap vid matbordet. Männen likaså. Det slutar ofta med att vi kvinnor jobbar häcken av oss medans den manliga personalen mest sitter och pratar med vårdtagarna.

Jeanette Kronvall är tydlig med att inte lägga skulden på de manliga kollegorna och menar att det är svårt att göra annorlunda, när det är brukarnas önskemål som prioriteras.

En undersökning som gjorts av Stockholms universitet visar att 70 procent av personalen som arbetar inom hemtjänsten i Sverige är kvinnor. 90 procent av vårdtagarna är av kvinnligt kön samt att anhörigomsorgen till 70 procent utförs av kvinnor i form av makar, döttrar, systrar och svärdöttrar till den gamla.

På frågan om varför det ser ut på det här sättet svarar Kicki Scheller:

– Kvinnor lever i snitt längre än vad männen gör. Sjuka män har ofta en hustru vid liv som tar hand om honom och det är sällsynt att vi ser det omvända. Männen kommer oftare in på serviceboenden medan kvinnor lever hemma till livets slut. Vi fostras in i normativa könsroller där flickor i ett tidigt skede får lära sig att ta ansvar för andra medan pojkar först och främst lär sig att tillgodose sina egna behov.

Hon betonar också betydelsen av att medvetandegöra personal och chefer om deras egna tankar och värderingar och att det är en av hennes största uppgifter.

Södermalms hemtjänst AB är ett privat företag, men har trots detta fått stöd av Sveriges kommuner och landsting, för att jobba med just jämställdhetsintegrering. Kicki Scheller, konsult på Jämbyrån, har varit ansvarig för utbildningen.

Konsulten Kicki Scheller och hemtjänstens verksamhetschef Lillemor Wiklund är överens om att debatten kring äldrevården oftast handlar om servicehem och att hemtjänsten då hamnar i skymundan.

Bägge förklarar att det ställs helt andra krav på personal som arbetar inom hemtjänsten och att den traditionella undersköterske- och vårbiträdesutbildningen inte är tillräcklig.

– Många undersköterskor och vårdbiträden som kommer från serviceboenden till hemtjänsten står handfallna inför det arbete som ska utföras, säger Lillemor Wiklund.

Hon nämner framför allt det obehag flera känner inför att arbeta ensam i någon annans hem och att det gäller att vara lyhörd, klara av att sätta gränser på ett annat sätt än när man arbetar i team på ett serviceboende.

Vårens utbildningar inom Södermalms hemtjänst AB kommer att följas upp med formuleringar av konkreta mål till verksamhetsplaner för 2011 och 2012.

– Vi är i början av ett nödvändigt och spännande projekt. Det viktigaste är att jämställdhetsintegreringen inte avstannar bara för att själva utbildningen är slut. Det blir en utmaning, säger Lillemor Wiklund.